Jag hade precis kommit hem från Nepal och jag hade som en hyllning på min 50 årsdag vandrat i Nepal. Det är snart 10 år sedan!
Att titta tillbaka på vägen jag har vandrat sedan dess, ger mig en förståelse för vad livet ger och tar. Det har funnits både framgångar och motgångar, men jag inser att alla erfarenheter har bidragit till den jag är idag. Vad motiverar mig 10 år senare och vad är nästa steg? Ibland längtar jag tillbaka till det som drev mig framåt just då. Då jag kunde använda min fysiska kropp utan hinder och utan eftertanke. Jag undrar vad som egentligen hindrar mig från att ta mig vidare? Är det rädslor, tvivel eller något annat som håller mig tillbaka? Eller är det ett behov en längtan att identifiera mig i något konkret som en asana?
Astavakra var namnet på en berömd yogi och filosof och hans livshistoria var fylld med visdom. Enligt legenden föddes Astavakra med åtta deformiteter i sin kropp, vilket gav honom hans namn — Asta betyder "åtta" och vakra betyder "krökt" eller "deformerad". Vilket gav namnet till denna yogaposition. Hans kropp var alltså inte perfekt, men trots detta var han en extraordinär vis man och yogi. Han var en lärjunge till en av de största lärarna vid den tiden. Men när han gick för att besöka sin mästare, hånades han för sitt utseende. Mästaren skrattade åt hans fysiska deformiteter. Men istället för att ta illa upp, svarade Astavakra med en fördjupad insikt om att det inte är kroppens form som är viktig, utan själens renhet och visdom.
Nästa år fyller jag 60 år och jag jobbar på att förstå och acceptera att det inte är min kropp som definierar mig, utan min inre styrka och visdom. Så det är lite lustigt att just Astavakrasana som har varit den mest drivande asanas för mig, är inte bara en fysisk utmaning, utan också en övning i mental och andlig disciplin. Vilket gör Astravakrasana, till en kraftfull påminnelse om yogans sanna syfte. Det tänder något i mig när jag påminner mig om just det! Vi får se vart det tar mig de närmaste 10 åren!
Namasté
Comentários